OM BÖN OCH HÄLSA

Per:

”Vi kan ju be på många olika sätt, men vilket är det korrekta sättet att be?”

Endeliss:

”Du är välkommen att be precis som du vill, så länge du förstår att bönens viktigaste funktion är att upprätta ett band mellan dig och det himmelska. Det är alltid sant, som det är sagt, att Gud hör bön, men man kan också be till den Helige Ande eller Jesus. Bönerna till Guds Lärare bör bli automatiska tankar där du kontinuerligt vänder dig till Dem i din vardag och ber Dem hjälpa dig att förstå och förlåta. Bönen till Gud är annorlunda och ska företas i en lugn och enskild miljö, fri från yttre distraktioner, där du kan slappna av och vända dig till Honom.

Eftersom Gud inte bekräftar dina omständigheter utan ditt inre är det inte mycket lönt att vända sig till Honom med böner om dina saker och din ekonomi. Om du tänker dig att Han ska ordna upp din tillvaro åt dig så lär du bli besviken. Guds viktigaste funktion är att garantera dig att du är Hans skapelse, att du är för evigt älskad av Honom, och att ditt sanna hem är i Himlen. Om du tycker att detta är mindre viktigt än att förbättra din ekonomi eller få fler ägodelar, så har du ännu mycket kvar att lära.”

(P): ”Men kan man be Gud om hälsa då?”

(E): ”Naturligtvis kan du be om hälsa, men eftersom Gud inte förstår din inbillning av att vara i en kropp, så är det inte säkert att du uppfattar Hans svar till dig. Jag ska ta ett exempel. Tänk dig att du rullas in på akuten med flera svåra frakturer. Du befinner dig i stor smärta och ber Gud om hjälp. Efter din bön fylls du av lugn och tillförsikt och vet att allting kommer att gå bra. Du slappnar av och smärtan försvinner. Du får morfin och körs in på operation där ett team av sjukvårdspersonal opererar på dig i flera timmar för att reparera din skadade kropp. Är du nu inskränkt så hävdar du att du inte hade behövt sjukvården alls. Du missar att du redan har blivit given Guds svar. När du bad Honom om hjälp försäkrade Han dig om att allt skulle gå bra. Men du ville ha ytterligare ett bevis på Hans allmakt. Du ville bli kroppsligen helad av Honom utan hjälp av yttre källor. Du ville kunna resa dig från sjukbädden och promenera ut från sjukhuset som ett sant mirakel. Men avfärda inte det ena miraklet på grundval av det andra. Var kanske inte sjukhuset ett mirakel? Arbetade inte all personal med inriktning på att du skulle bli frisk? Var inte ambulanspersonalen, läkarna och sjuksköterskorna sända av Gud - var det inte deras syfte att hela dig? Ge därför till Gud vad som Gud tillhör: ditt inre, och lämna till läkarna att ta hand om din kropp.”

(P): ”Okej, jag förstår. Poängen med Guds helande inskränker sig till sinnet.”

(E): ”Det har jag inte alls sagt. Jag säger bara att detta är det vanligaste resultatet. Jag säger bara att om vi ska hårddra det så är det faktiskt bara sinnet som kan vara sjukt, eftersom det bara är sinnet som finns. Kroppen är bara en konsekvens av sinnets kluvenhet, den är ett symtom, och symtom kan inte vara sjuka. Om Gud skulle hela ditt sinne fullständigt, så skulle kroppen följa efter och uppnå ögonblicklig hälsa.”

(P): ”Men varför blev då inte min brutna kropp ögonblickligt återställd när Gud gav mig sitt svar?”

(E): ”Därför att när Gud svarar dig är Guds Lärare också där automatiskt, och den Helige Ande, som faktiskt ser tillståndet hos din sjuka kropp, gör den förnuftiga bedömningen att det är bättre för dig om du får genomgå operationen.”

(P): ”Så du menar att Guds Lärare blockerar det helande som kom från Gud?”

(E): ”Sådana åtgärder ingår faktiskt understundom i den Helige Andes protokoll.”

(P): ”Vilket protokoll?”

(E): ”Soningen. Gud gav makten åt den Helige Ande och Jesus att föra Sonen hem. Sedan dess lägger sig Gud inte i den Helige Andes arbetsmetoder utan litar på Honom att Han avgör bäst i enskilda situationer. Och om vi tänker på vad det är för princip som driver Soningen så ska vi se att inga beslut som kan skada dig kommer att fattas. För du vet väl vad som är Soningsprincipen?”

(P): ”Ja, det är kärlek.”

(E): ”Precis. Och eftersom motsatsen till kärlek är rädsla så skulle det vara tvärs emot den Helige Andes syften att göra dig rädd. Om vi betänker detta så får du svaret till varför kroppsligt helande inte alltid händer. Om vi säger att du ligger på ambulansbåren igen men du har inte bara inre frakturer; du har dessutom ett kapat ben. Om du då ber Gud om hjälp och plötsligt ser ditt ben växa ut igen, så skulle du bli så förskräckt att du nog aldrig skulle komma över det. Denna rädsla blir då ett värre hinder i Soningen än din besvikelse av att Gud inte helade dig kroppsligen. Därför beslöt den Helige Ande att det var bättre att du fick genomgå sjukhusets vård. Förstår du?”

(P): ”Ja, jag förstår. Det du säger är mycket tydligt. Den Helige Andes funktion är att leda oss ut ur rädsla och inte in i den. Men hur kan det vara att den Helige Ande måste reglera helandet på jorden?”

(E): ”För att människors sinnen är röriga, vilket gör dem obetänksamma. Människor har en tendens att ibland önska sig mer än de kan hantera, och även om det de önskar i grunden är gott, så måste detta regleras för deras egen skull.”

(P): ”Det får mig att tänka på uttrycket ’för mycket av det goda’.”

(E): ”O, det finns uttryck inom alla språk som speglar detta fenomen.”

(P): ”Men hur kan det vara att Gud godkänner att den Helige Ande ibland dämpar Hans Vilja?”

(E): ”Det är inte så det fungerar. Den Helige Ande dämpar inte Gud. Som Jesus säger i Kursen så kan han drar ner mer ljus till dig än vad du skulle kunna göra på egen hand. Motsatsen finns naturligtvis också, där han avskärmar en ohanterbar mängd ljus. Guds Lärare fungerar alltså bara som din ventil som släpper igenom bara så mycket ljus som du kan acceptera vid varje enskilt tillfälle. Eftersom Gud vet att du är i Himlen, men du har glömt detta, så om du skulle förstå vad Gud förstod så skulle du vara borta från jorden i samma ögonblick. Den Helige Ande vet detsamma som Gud, men ser att du ännu inte är redo för en sådan uppenbarelse. Därför hjälper Han dig med Soningen så att du får ta den i lagom steg.”

(P): ”Hm. Intressant. Jag får tänka på det här ett tag. Men tack för samtalet.”

(E): ”Tack själv.”