Vad han säger...
När Per först blev kläraudiell var det som en stor chock för honom själv. Sedan, efter några veckor, fann han ett stort nöje i att kunna tala med "döda människor". Han pratade med glädje med en hel rad kända personer som nu var döda. Det var musiker, kompositörer, konstnärer och filosofer. Sedan tröttnade han på detta, för det stod en låååång rad med döda människor i kö för att prata med Per. Han fick knappt sova, utan avverkade dem nästan pliktskyldigast en efter en. Efter två veckor nästan helt utan sömn bad han Endeliss om hjälp med situationen. Endeliss sa då att han kunde be alla andra att lämna Per ifred. Detta tyckte Per var en mycket bra lösning, och han valde att bara behålla Endeliss i sin samtalslista.
I början handlade alla samtal med Endeliss om Pers personliga utveckling och alla samtal var privata. Per berättade inte heller för någon enda människa om sin nyupptäckta förmåga eller om Endeliss eller deras samtal. Per insåg att om han gjorde det skulle han bedömas som galen.
Efter 5 år på detta sätt övergick samtalen till mer allmänna andliga ämnen, och då med fokus på hur En kurs i mirakler relaterade till andlighet och utveckling. Det blev då uppenbart för Per att de oerhört kloka ord som Endeliss sa borde tecknas ner. I två år kämpade Per med att kunna skriva samtidigt som han lyssnade. Och så, en dag; föreslog Endeliss att de nedtecknade orden skulle sättas på pränt i en bok som skulle tryckas. Så småningom. År 2021 fanns det 7 sådana böcker.
Förlaget Real People Publishing har som ambition att trycka och ge ut dessa böcker i framtiden.
Här kan ni få en försmak av dessa samtal.
Om att misstag måste rättas vid sin källa
Per: ”Kursen pratar om att vi måste rätta misstag vid deras källa. Kan du kasta lite ljus över det?”
Endeliss: ”Gärna. Men istället för att förklara det direkt, så skulle jag vilja berätta en historia som belyser det indirekt, för att du ska få en möjlighet att förbinda punkterna själv:
En man ligger på alla fyra på trottoaren under en gatlykta framför sitt
hus. I ljuset trevar han över stenläggningen. Det är uppenbart att han letar
efter något. En kvinna ute på kvällspromenad med sin hund stannar upp och frågar mannen:
- Letar du efter något?
- Ja, svarar mannen. Jag letar efter mina husnycklar.
- Tappade du de här då? undrar kvinnan.
- Nej, svarar mannen, och pekar på gräsmattan borta vid huset. Jag
tappade de där borta i gräset, men där är så mörkt så där hittar man ju
ingenting.
(P): ”Haha! Det var roligt.”
(E): ”Varför var det så roligt? Så gör ju de flesta människor.”
(P): ”Nu förstår jag inte.”
(E): ”Vad var din ursprungliga tes, som jag skulle förklara?”
(P): ”Att misstag ska rättas vid dess källa.”
(E): ”Naturligtvis. Och varför är detta självklart? Jo, för rättar du inte
misstaget där det uppstod, så rättar du det inte alls. Det är lika fåfängt som att söka efter nycklarna där du inte tappade dem. Människor vill inte gå in i mörkret i sig själva, eftersom det är obehagligt, utan söker hellre efter en lockande, ljusfylld plats i världen där de tror att de kan lösa sina problem. Beroende på problemets natur, och lösningens art, kan de som bäst stoppa vissa symtom tillfälligt, men de kan aldrig lösa det ursprungliga problemet utanför sig själva. Lösningen finns alltid i deras inre, och som regel alltid där det gör som mest ont att titta.”
(P): ”Det du talar om är projektion, eller hur?”
(E): ”Mycket riktigt. Projektion är en önskan att förlägga det inre till det yttre, och sedan försöka lösa sinnets problem där ute, i världen, vilket naturligtvis är dömt att misslyckas. Att rätta misstaget vid dess källa, som Kursen säger, betyder att du ska sluta projicera och istället ta ansvar för ditt inre, där lösningen på dina problem finns.”
(P): ”Det här var mycket upplysande. Tack så mycket. Och tack för den roliga historien. Den är rätt rolig, det får du ändå hålla med om?”
(E): ”Ja, den är rolig.”
(P): ”Och upplysande.”
(E): ”Det var min förhoppning.”
Om att sortera bort det falska från det sanna
Per: ”Kursen pratar mycket om sant och falskt, och menar att vi måste sortera bort det falska från det sanna. Hur gör man det?”
Endeliss: ”Det gör man först genom inre handlingar, som man sedan bekräftar genom yttre handlingar.”
(P): ”Ja, det gjorde mig ju inte mycket klokare. Vad menar du med en inre handling.”
(E): ”Jag menar att en handling inte måste inbegripa den fysiska kroppen. Allting du gör i ditt inre med hjälp av din vilja är en handling, eftersom du med dina intentioner åstadkommer en förändring som slutar i ett annorlunda resultat – och denna progression ingår i alla handlingar. Handlingar sker dessutom över tid, oavsett om handlingen inbegriper den fysiska kroppen eller ej. Alla handlingar har alltså en början, en mitt, och ett slut. Utan tid kan du inte ha handlingar. Då har du istället skapelse.”
(P): ”Men man kan väl också skapa i tiden?”
(E): ”Inte riktigt. Men man kan kanalisera skapelse så att den återspeglas i tiden.”
(P): ”Okej, jag förstår. Men tillbaka till handlingar. Kan du ge ett exempel på några inre handlingar?”
(E): ”Ja, vi kan ju återknyta till skapelse. En författare eller kompositör öppnar sig för inspirationen. Detta öppnande är en inre handling. Förlåtelse är ett annat exempel på en inre handling. Detsamma gäller självrannsakan och beslut. Om vi nu tittar på den inre handlingen av att sortera bort det falska från det sanna, så förstår du att denna med nödvändighet måste inbegripa självrannsakan. Du måste se vad som finns i ditt sinne. Eftersom sinnet är väldigt aktivt så kan det finnas många tankar i snabb följd, eller om sinnet är väldigt rörigt, så kan det dessutom finnas flera tankar samtidigt, på olika nivåer, som dessutom står i konflikt med varandra. Ett tränat sinne, däremot, är lugnt och genomlyst och inga tankar krigar mot varandra. För att reda ut röran i ditt otränade sinne måste du studera tankarna uppmärksamt och finna anledningen till varför dina tankar i en given situation är kaotiska. Kaoset är påtagligt för att du ännu inte har sorterat bort det falska från det sanna.”
(P): ”Men hur går själva sorteringen till?”
(E): ”Det är enklare än man tror. Du studerar dina tankar tills du tror dig ha kommit fram till pudelns kärna. Då tittar du på denna nyckeltanke och jämför den med vad Jesus säger i Kursen. Som du vet är anden överseende, kärleksfull, fridfull, ljus och lycklig. Och om din tanke under observation innehåller någon eller några av dessa kvaliteter kan du släppa taget om den och låta den växa i fred, för då är den sann. Om den däremot innehåller skuld, skam, rädsla, vrede, hat eller stress, så ska du bestämt avfärda den eftersom den kommer ifrån egot och är falsk.”
(P): ”Vänta, vänta! Detta kan ju inte stämma. Om jag släpper taget om den sanna tanken så försvinner den ju.”
(E): ”Inte alls. Ditt sinne innehåller alla tankar som någonsin har tänkts och alla tankar som någonsin kommer att tänkas. Genom att släppa taget
om den signalerar du till Gud att den alltid är hos dig, även om du
för tillfället inte tänker på den. Det visar alltså tilltro, eftersom du inte
är fylld av girighet och kontrollbehov. De goda tankarna uppstår av sig
själva hela tiden. Det är bara egots nonsens som skymmer dem.”
(P): ”Okej, jag förstår. Men de falska tankarna då? Du sa att man skulle
avfärda dem. Hur gör man det?”
(E): ”Det gör man tillsammans med den Helige Ande. Man avfärdar och
förnekar. Först tittar man på den galna tanken, och så svarar man den
med en lämplig affirmation.”
(P): ”Vilken typ av affirmation?”
(E): ”Det kan vara vilken som. Den Helige Ande hjälper dig med detta.
Han kommer att ge dig de passande orden. När du har läst Kursen ett
tag så är det vanligt att någon mening ur den kommer till din hjälp. Kursen är till brädden fylld med affirmationer.”
(P): ”Okej. Så man behöver alltså inte anstränga sig för att tillkalla den
Helige Ande, eller försöka känna att Han är där, eller tvinga fram en
känsla av helighet?”
(E): ”Inte alls. Du ska inte uppfinna din egen helighet. Du ska inte tro att
du måste vara helig innan du rättar ditt sinne, inte heller att du måste
vara helig för att förtjäna den Helige Andes närvaro. Du måste komma
ihåg att du redan befinner dig i ett oheligt tillstånd och att det är därför
du måste rätta ditt sinne; det är därför du kallar på den Helige Ande.
Den Helige Ande vet att du alltid är helig, men du vet det inte. Du har
glömt. Det är därför du behöver rättelse. Av samma anledning så är kallandet på den Helige Ande till för dig och inte för Honom. Han är nämligen alltid hos dig. Han är lika naturlig som luften du andas eller kläderna på kroppen. Han är så självklar att du har glömt att lägga märke till Honom. Och så fort du väljer att titta på en falsk tanke, så kommer Han närmre, helt automatiskt. När du sen tycker att du är klok eller briljant i demaskeringen av egot, så har du faktiskt alltid blivit intelligentare av det ljus som den Helige Ande gav dig.”
(P): ”Okej, jag förstår. Du pratade om avfärdande och förnekande. Berätta vilka dessa är.”
(E): ”Avfärdandet är din affirmation. För att vara stark bör den förstärka
din Identitet som Guds Son. Förnekandet är att konstatera att det som inte kommer från Gud är verkligt, och att det aldrig kan skada dig.”
(P): ”Jag förstår. Och vad händer sen då?”
(E): ”Det är olika från tillfälle till tillfälle. Ibland är ditt sinne så upprört
att så fort du har motat Olle i grind på ena sidan av ängen, så dyker en
annan falsk tanke upp på den andra. Dumheterna avlöser alltså varandra på löpande band. Då får man fortsätta att upprepa rättelsens procedur tills man känner att man har lugnat sig. Sedan finns det också tillfällen när en enda affirmation räcker för att återställa friden i sinnet. Detta gäller i regel för de som är väl tränade i självrannsakan. Deras inre blick är som ett sökarljus som med en gång finner roten till det onda. Och med denna rot avverkad så försvinner hela egots spökträd med en gång.”
(P): ”Men hur ska vi veta att vi har gjort en fullständig rättelse?”
(E): ”Det är en förnuftig fråga. Svaret på alla tankar om separation kan
bara vara att separationen inte har hänt. Med separationen borta ut bilden måste frid i sinnet följa. Med frid i sinnet följer kärleken naturligt.
Vidare är det viktigt att förstå att frid inte kommer ur konkurrens eller
tävlan. Därför kan inte frid finnas där tankar på kroppar finns. Om du
känner dig hotad av att bli berövad din frid så har tankar på kroppar
äntrat ditt sinne. Detta gör att flykt- eller attacktankar stiger i förgrunden för att uppta din uppmärksamhet. Att då försöka stoppa denna
känsla av överhängande hot genom att introducera starkare kroppstankar, för att slå tillbaka, är som att försöka släcka eld med bensin. Felet är inte att din broder hotar dig, utan att du överhuvudtaget tror att han kan hota dig. Du måste bort från dessa kroppsbaserade tankar, vilket betyder att en rättelse startar med att du erkänner att du har fel. Detta tillkännagivande aktiverar den Helige Ande och en korrekt
rättelse startar. När du sedan känner friden och kärleken i ditt hjärta
igen, så vet du att du har rättat ditt sinne.”
(P): ”Jag förstår. Men nu vill jag se på hur bortsorterandet av det falska
från det sanna ter sig som yttre handling.”
(E): ”Visst. Det är mycket enkelt och logiskt. Vi börjar då först med en
inre handling som bekräftas genom en yttre handling. Säg att du umgås
med en vän som plötsligt beter sig tanklöst så att du känner dig förorättad. Din inre handling blir då att släppa taget om ditt förtret och påminna dig själv om att Gud aldrig dömer. Eftersom du vill vara ett med Gud måste du därför se på din broder som Han gör. Detta kräver association och inte dissociation. Du vill vara ett med din broder och inte
separerad från honom. I detta inre arbete kan du också använda dig av
din föreställningsförmåga och för din inre syn se dig och din broder i
olika ljusa sammanhang tillsammans i Himlen. Gör alltså vad du kan för
att uppnå frid och kärlek i ditt hjärta. I samma grad som du lyckas med
detta kommer sedan din yttre handling att följa naturligt och uppvisa ett förlåtande och kärleksfullt beteende.”
(P): ”Jag förstår. Och det är detta som Jesus menar med att sortera bort
det falska från det sanna?”
(E): ”Ja, det är det. Och detta kan också kallas för att rätta sinnet, och att
göra sig kvitt sitt ego.”
(P): ”Jag förstår. Så då kan man egentligen prata hur mycket som helst
om detta, för att hela Kursen handlar om det?”
(E): ”Det är riktigt.”
(P): ”Okej, men tack för samtalet.”
(E): ”Tack själv.”
Om änglarna
Endeliss: ”Änglarna nämns bara några få gånger i Kursen, men detta gör de inte mindre betydelsefulla. Faktum är att de är mer betydelsefulla för din Soning än du kan ana.”
Per: ”Men varför nämner inte Jesus de mer? Och varför nämner han ingen av dem vid namn? De är ju många, och har sina olika speciella områden av kunskap. Jag begriper det inte.”
(E): ”Varför Jesus inte går in på änglarna i detalj, namnger dem eller
avslöjar deras individuella expertis, är för att då skulle hela Kursen
handla om änglarna. För så många är de, så många olika namn har de, och så många olika sätt att hjälpa dig har de. Jesus ville hålla Kursen enkel. Som han själv säger, så är ditt arbete med egot fullt tillräckligt. Att han överhuvudtaget nämner änglarna i Kursen är för att du ska förstå att de verkligen finns. Somliga människor är inte intresserade av änglar, men alla människor vill bli av med egot. Därför är änglarna bara en parentes i Kursen. För dig som vill söka en djupare kontakt med dessa himmelska väsen, så får du göra detta på egen hand, utanför Kursen.”
(P): ”Men om man snöar in på detta ämne, anser Jesus att detta är ett
slöseri med tid?”
(E): ”Naturligtvis inte. Han ser gärna att du utforskar detta. För en
kontakt med änglarna bevisar för sinnet att den fysiska verkligheten
inte är det enda som finns. På så sätt hjälper det dig i Soningen. Trots
detta behöver man inte prata med änglarna för att bli upplyst, och
därför lägger Jesus ingen tonvikt vid dem. För dem som är intresserade kan det dock vara berikande. Men även om änglarna fyller en stor funktion i skapelsen, så är det allra viktigaste att du gör dig kvitt ditt ego, och därför fokuserar Kursen på detta.”
(P): ”Men förstår änglarna Jesus prioritering?”
(E): ”Naturligtvis. Jesus är chef i Himlen, underställd Gud, och står i nära förbund med änglarna. Änglarna är hursomhelst fria krafter som applicerar sina kunskaper där de ser att de behövs. Men eftersom de inte har några egon så vet Jesus att de gör allt vad de kan för att skydda, bevara och skynda på Soningen. När jag själv blev uppstigen frågade jag Jesus om han bestämde över änglarna, och då svarade han mig enkelt:
”Varför ska man bestämma över någon som gör allting perfekt?”
(P): ”Så även om Jesus är chef över Soningen så styr han inte änglarna?”
(E): ”Precis. Men om alla känner sanningen så handlar det inte så mycket om vems version av sanningen du ska bevara, snarare om hur och var du ska applicera den. Sanningen måste kunna få praktiska konsekvenser för att verkligen kunna förändra något. Det är som brandkåren framför ett flammande inferno. Alla brandmän vet att vattnet släcker elden. Det enda viktiga blir då att avgöra vart vi skall rikta vattenstrålarna. I detta vet oftast Jesus bättre än änglarna, eftersom han har varit människa. Men han behöver aldrig säga vad de ska göra, för de är perfekta varelser som automatiskt gör det som Jesus känner är rätt. Men det kan också hända att en ängel har rätt. Men eftersom alla vill samma sak – alla vill släcka elden – så finns det inget ego inblandat i vad som måste göras. Alla vill förkorta Soningen så mycket som möjligt. Alla vill att alltfler söner ska komma hem allt fortare.”
(P): ”Men visst finns det många änglar som tar hand om oss, fast vi inte vet om det?”
(E): ”Naturligtvis är det så. I bibeln kallas de Guds Söner. Detta är ju inte hur Kursen beskriver dem eftersom du och alla dina bröder och systrar är Guds Söner i Sonskapet. Men vi får tänka oss bibelns språk som symboliskt. Änglarna står mycket nära Gud. De har inte gått igenom syndafallet och har aldrig inkarnerat på jorden i en människokropp. Faktum var att Gud skapade änglarna samtidigt som han skapade den Helige Ande. Och Gud gav änglarna i uppgift att arrangera Sonens drömmar så att de skulle ha någon form av struktur och kontinuitet. För Gud insåg att Sonens sinne var kaotiskt av all rädsla. Änglarnas funktion var då att upprätta någon form av struktur i kaoset. Detta betyder att allt du ser i
ditt fysiska universum är ett resultat av änglarnas ingripande. Att jorden överhuvudtaget finns, på ett perfekt avstånd från solen för att
husera biologiskt liv, är änglarnas förtjänst. Gud ville ha det så, för Han visste, att inte förrän förnekelsen blir total, är Sonen redo att lyssna på sanningens röst och komma hem. På så sätt är din människokropp, som har gjort förnekelsen av Gud total, den sista återvändsgränden innan du är villig att komma hem. Allt är tvunget att bli så mörkt som möjligt innan gryningen återvänder till sinnet. Änglarna frambringade denna evolution. De vaktade den och bevarade den i Guds Namn. Soningen kan
bara accepteras när du är på botten, men för att hamna på botten
krävdes det 13,8 miljarder år av separation. Denna separation orkestrerades av änglarna för att du i slutänden skulle hamna i botten på ditt eget privata helvete. Hade separationen bara resulterat i Big Bang och en massa odifferentierade gasmoln, så hade inget hänt. Separationen var tvungen att organiseras så att solar, planeter och galaxer kunde uppstå. Vetenskapen hävdar ju att allt detta var ett resultat av naturkrafter. Naturligtvis har de rätt. Men vem vaktade dessa naturkrafter och såg till att de gjorde vad de skulle? Jo, änglarna.”
(P): ”Så du menar att allt det jag ser omkring mig i kosmos är änglarnas förtjänst?”
(E): ”Precis så är det.”
(P): ”Men då är de ju skyldiga till separationen!”
(E): ”Inte alls. Du är skyldig till separationen. Änglarna bara orkestrerade den, och såg till att den fick mönster du kunde lära dig av. Om allt är ett kaos kan man inte lära sig någonting, och utan lärdom kan du aldrig göra separationen ogjord. Du måste först skilja på olja och vatten för att förstå att de är olika vätskor. På samma sätt har änglarna bidragit till att uppdelningen av ditt psyke i ett medvetet och undermedvetet skulle fungera.”
(P): ”Men då har ju änglarna bidragit till att klyva mitt sinne?”
(E): ”Nej det har de inte. Att ditt sinne blev kluvet berodde på att du i Himlen valde att lyssna på egot; att du valde rädslan framför kärleken. Änglarna tog bara hand om konsekvenserna av ditt val, för du hade aldrig kunnat ta hand om dem själv. Du visste nämligen inte vad ditt misstag skulle resultera i, och därför kunde du inte ta hand om följderna. Om du ser hela universum som en enda stor lärdom, så måste denna lärdom presenteras för dig på ett sätt som du kan begripa. Därför tog änglarna hand om alla lagar och naturkrafter så att universum fick den utformning det har. De bidrar alltså till att läxan blir begriplig. Detta kräver struktur och inte kaos.”
(P): ”Jag förstår. Men då är de mycket mäktiga väsen. Men också opersonliga. Men det finns väl också änglar som har en mer privat funktion, och som människor kan kommunicera med?”
(E): ”Det borde väl du veta. Du har ju haft utbyte med flera av dem. Vilka änglar känner du personligen?”
(P): ”Ja, jag känner flera. Och en del av dem kommunicerar jag med dagligen. Somliga av dem är dessutom ärkeänglar.”
(E): ”Nu bryr vi oss inte om vilka som är ”ärke” eller inte. Räkna upp dem.”
(P): ”Okej, vi har: Rafael, Samael, Gabriel, Mikael, Gadael, Uriel, Haniel, Cassiel och Sachiel.”
(E): Och för alla som inte är så förtrogna med änglarna så kan du väl
berätta varför alla deras namn slutar med ”el.”
(P): ”För att det betyder ”av Gud.”
(E): ”Korrekt. Och att de har fått mansnamn är inte deras förtjänst utan människans. Själva har de naturligtvis inget kön utan är snarare endrogyna. Men berätta nu vilka av dem som har betytt mest för dig. Jag vet att din kontakt med dessa himmelska varelser är omfattande: så nöj dig med dina två viktigaste kontakter.”
(P): ”Du förstår att även detta förminskade krav gör mig helt konfunderad, och att om jag ska beskriva detta i detalj, så blir det väldigt många rader.”
(E): ”Jag bryr mig inte om hur många rader det blir. Det enda viktiga är att det är sanningsenligt. Du måste förstå att det du berättar tjänar två syften. Det ena syftet är att öppna ögonen för alla som inte tror att änglar finns. Det andra syftet är att ge dem som tror på änglar en försäkran, och i vissa fall en bekräftelse på att vad de upplever är sant. För ibland är änglarnas ingripande i våra liv så oförklarliga och omstörtande att vi tror att vi håller på att bli vansinniga. Så berätta nu om dina egna erfarenheter med änglarna. Och nöj dig med två av dem.”
(P): ”Ja, den enklaste, vardagligaste, men också mest förtjänstfulla relation har jag med Gadael. Hans namn betyder Guds Sköld, och han kan skydda, vakta och bevara allt du ber honom om. Jag hörde om honom på ett föredrag om änglar, och jag satte honom genast i arbete. Vid den tiden körde jag taxi, och parkerade ofta olagligt – för att hjälpa en kund till porten, eller för att gå in i en butik och köpa ett mellanmål. När jag lämnade bilen pekade jag med hela handen på den och bad Gadael vakta den och se till att jag inte fick parkeringsböter. Under de 15 år jag körde taxi fick jag aldrig parkeringsböter utom vid tre tillfällen. Och vid dessa tre tillfällen hade jag faktiskt glömt att kalla på honom.
Av en guru i England hade jag också fått reda på att jag hade en ängel som gärna ville samarbeta med mig. Ängeln avslöjade inte sitt namn men visade sig för mig som en lysande vit ljusstråle. Pauline, som var min gurus namn, sa att denna ljusstråle kunde ta bort alla hinder i min väg om jag kallade på ängeln. Detta var under samma period som jag
körde taxi. Så vid ett nattpass en lördag så ropades över radion en tur utanför stan. Den skulle ge mycket pengar, och mitt körpass hade hittills gått dåligt, så jag var desperat. Eftersom jag slogs med alla andra chaufförer i bolaget om körningen så var det viktigt att ropa starkt i mikrofonen.
Vid första utropet sa växeltelefonisten:
”Oj, det var allihopa på en gång. Jag kan inte urskilja någonting. Vi tar det en gång till.”
Så hon ropade ut adressen en gång till, men med samma resultat. Då
kallade jag på ängeln och föreställde mig hur ljusstrålen skulle gå ifrån min mun, in i mikrofonen, ut i radiomasten och fram till växeltelefonisten. När hon sedan ropade ut adressen för tredje gången skrek jag i mikrofonen och skickade iväg ängelns ljusstråle. Resultatet blev att jag fick körningen. Men dessvärre brände den sönder radion så att det sprakade och knakade i radion i alla taxibilar hela natten.
Den tredje och mest anmärkningsvärda änglakontakten jag har haft
är med Haniel, som är en kärleksängel som hjälper dig att hitta
romantiska relationer. Jag hade köpt en engelsk bok om änglamagi –
som räknas som vit magi – och i denna bok fanns det ritualer för att
kontakta änglar och be dem om hjälp. Jag hade vid det laget varit singel i sex år och var gruvligt trött på det. Jag har alltid varit romantiskt lagd och har alltid trott på begreppet ”den rätta”. Så jag vände mig till Haniel och gick igenom ritualen för att hitta min prinsessa. Enligt författaren har alla änglar speciella symboler och ett speciellt språk. De har också speciella saker som ligger dem nära om hjärtat. De kan till exempel vara beskyddare av vissa djur, föredra vissa färger och former. De kan också styra vissa företeelser. Varje ängel har därför en rad speciella omen, eller tecken, som de kommunicerar till oss. Efter den här ritualen skulle jag inom 28 dagar få någon av de tecken som är speciella för Haniel. Detta under förutsättning att han tog sig an min uppgift. Detta var nämligen inte givet. Om Haniel ansåg att jag inte var redo för en intim relation skulle han bara slå dövörat till, och då skulle jag inte få några tecken. Men om han godtog min önskan skulle han leverera min prinsessa inom två år exakt. (Alla änglarna i boken hade olika tidsspann.) Ett av Haniels omen var en gåva av äpplen. Två dagar efter min ritual kom min mamma hem till mig. Hon hade varit i Kivik på Äpplets dag och gav mig en hel kartong äpplen. Jag blev helt förbluffad. Det var tydligt att detta var ett tecken från ängeln. Jag hade inte haft någon aning om att mamma hade varit i Kivik.
Ett annat tecken var en oförutsedd gåva av ett rosa klädesplagg. En
dag hade min dotter, som då var sju år gammal, en kompis på besök. De frågade om de fick gå upp på vinden och leka. Jag bodde i ett bostadshus från 30-talet, och vinden var stor och muggig och där fanns gott om skräp att rota i. Barnen var borta i en halvtimme, och sedan kom de ner. Min dotter höll stolt upp sin ”skatt”. Det var en rosa klänning. Hon gav den till mig och sa att jag fick den. Återigen hajade jag till. Detta var det andra tecknet från Haniel. Ett annat tecken från ängeln var fjärilar. En vecka efter ritualen gick jag ut i sommarsolen på bakgården för att dricka kaffe. Knappt hade jag
öppnat dörren förrän en fjäril – ett påfågelsöga – kom flygande och
satte sig på min axel. Detta var det tredje tecknet från Haniel. Det var
uppenbart att han hade hört mitt rop på assistans, och att han tänkte
leverera en kvinna till mig. Och det stämde. Ett år senare träffade jag
min senaste fru. Vi var gifta i 13 år och fick en dotter tillsammans.
Förlåt att jag berättade om tre erfarenheter med änglar. Du bad mig
bara om två.”
(E): ”Det gör väl inget. Det är bra historier.”
(P): ”Men jag har en sak kvar att fråga om änglar. Har de varseblivning?”
(E): ”Naturligtvis. Annars hade de inte kunnat kommunicera med symboler.”
(P): ”Men de som kontrollerar lagar och naturkrafter behöver väl ingen varseblivning?”
(E): ”Visst behöver de det. Universum är ju varseblivning, och precis
som den Helige Ande så har de följt Sonen in i hans dröm av varseblivning.”
(P): ”Men har den Helige Ande kontakt med änglarna?”
(E): ”Alla Guds skapelser har kontakt med varandra eftersom kommunikation är ett naturligt tillstånd. Det är bara de separerade som lider av föreställningen att kommunikation kan avbrytas.”
(P): ”Aha. Du sa innan att änglarna skapades av Gud samtidigt som den Helige Ande. Då var alltså Sonen skapad före änglarna. Men vad tänkte Gud när han skapade änglarna? Hade det inte räckt med att skapa den Helige Ande?”
(E): ”Nej, det hade inte räckt. Den Helige Andes funktion är helt intern. Hans uppgift är mycket specifik. Han ska hjälpa dig att rätta ditt sinne. Hans uppgift är inte fenomenvärlden. Den tar änglarna hand om. Det har jag redan sagt tidigare. Man kan säga att änglarna bygger skolan där den Helige Ande undervisar i. Var det tydligt nog?”
(P): ”Ja, det var det. Tack för undervisningen.”
(E): ”Tack själv.”
Om att relatera till kroppen
Endeliss: ”Jesus säger att kroppen bara är en del av din erfarenhet i den fysiska världen. Samtidigt säger han på andra ställen att världen inte finns. Då frågar du dig själv naturligtvis hur man får dessa motstridiga budskap till att gå ihop.
Detta kan förklaras genom en rad steg. Det första att iaktta är att Jesus hela tiden undervisar på två nivåer. Vi kan kalla dessa nivåer för den himmelska och den världsliga nivån. Detta ger oss två olika användningar av begreppet sanning, nämligen absolut sanning och relativ sanning. Den himmelska nivåns absoluta sanning säger att kroppen och världen aldrig har funnits. Den världsliga nivåns relativa sanning säger att de finns eftersom du för tillfället upplever dem.
Om begreppet relativ sanning känns obekant, så handlar det om hur vi relaterar till sanningen, vilket är allt vi kan göra under vår utveckling. Vi kan bara relatera till sanningen eftersom vi inte har en direkt förbindelse med den. Vartefter vi växer oss närmare sanningen skiftar alltså vår uppfattning om den. Vår relativitet förändras.
På den världsliga nivåns undervisning kallar därför Jesus kroppen för en illusion. Detta betyder alltså inte att han förnekar det vi ser. Inte
heller förnekar han att vi upplever den. Han vill bara påpeka att vår
upplevelse är skiftande som en böljande gardin som blockerar ljuset
från den himmelska solen. Men så småningom ska gardinen ofelbart
plockas ner och då inser vi hur overklig den var. När solen strålar in
genom fönstret är alla smärtor borta.
Om detta verkar snårigt så kan det förtydligas med att evigheten finns överallt, utom i världen. Allt i den fysiska världen är förgängligt. Detta hör samman med att evigheten är tidlös och abstrakt och saknar platser. Världen däremot är konkret och finns bara i tiden och rummet och finns bara på platser. Skillnaderna kan inte bli större.
Vad som gör dessa sakförhållanden avgörande för vårt relaterande till kroppen är för att vi måste bestämma oss för om vi är ande eller kropp. Antingen tillhör vi Himlen och Gud, eller så tillhör vi världen och kroppen. Varför vi inte kan tillhöra båda är för att Gud och kroppen inte talar med varandra. Vidare befinner du dig i den märkliga situationen
där du ständigt upplever att ditt vara tycks befinna sig någon annanstans än där du är – antingen på en annan plats, i en annan tid, eller i ett annat tillstånd. Som bäst kan man likna detta vid att du känner dig som en utklippt filmsekvens som ändå har en ”övernaturlig” förnimmelse av att du måste ha funnits innan du hamnade här, och kommer att fortsätta efter det att din filmsekvens tar slut. Detta får som konsekvens att till och med den värld du svär dig till att tillhöra ter sig drömsk och overklig. Du vill tillhöra världen men tycks ändå stå utanför den och blicka in på den (eller ut på den). Så inte ens världen kan rädda dig. Denna flytande och ”övernaturliga” förnimmelse av världen kommer sig av att det är ditt vara du känner. Varat är evigt. Detta betyder att du alltid har funnits och alltid kommer att finnas.
Däremot kommer du inte att uppleva dig själv likadant när du byter
tiden mot tidlösheten, trots att ditt medvetande består.
Valet jag nämnde innan, om du ska tillhöra Himlen och Gud eller
världen och kroppen, är dock bara chimären av ett val. Sanningen är
egentligen att du inte har något val alls, eftersom du inte är din egen
upphovsman. Du har inte skapat dig själv. Du kan alltså inte bestämma
vad du ska vara. Om du dessvärre inbillar dig det så är ditt sinne i behov
av omfattande rättelse.
Så du kan alltså inte bestämma vad sanningen ska vara, bara hur du
väljer att se på saken.
Detta beror på att varseblivning aldrig är bestående, medan kunskapen
är det. Och bara det bestående äger evighet.”
Per: ”Så jag kan aldrig förändra det jag är?”
(E): ”Nej, det kan du inte. Och varför skulle du vilja göra det? Den enda
grogrunden för en sådan vansinnig önskan kan bara bero på att du tror
att det du är är vedervärdigt; att det du är måste undkommas eller
transformeras för att bli uthärdligt. Sådana önskningar kan bara ha sitt
upphov i separationen, som säger att du är vidrig för att ha attackerat
Gud, och att Han i gengäld kommer att attackera dig tillbaka. Om du tar
bort separationens premiss av skuld och rädsla, så finns det inget som
säger att du inte kan vara kärleken själv. Och om du är kärlek, varför
skulle du vilja förändra dig själv till att bli något annat? Hela skuldens
resonemang faller på sin egen orimlighet.”
(P): ”Så kroppen är inte skuld till någonting?”
(E): ”Hur skulle den kunna vara det? Den har ju ingen egen vilja. Du har
bara drömt en omöjlig dröm där du försökte undkomma din skuld genom att förlägga den utanför dig själv. Då lade du skulden i din kropp. Men njut av mat och vin. Njut av musik och film och sex hur mycket du vill. Det finns ingen synd i kroppen, kvittar hur mycket du än försöker placera den där.”
(P): "Okej. Jag förstår. Jag får tänka på det här. Men tack för samtalet."
(E): "Tack själv."
Om Kärleksmaskinen
Per: ”Du har sagt att det finns nivåer i Himlen som motsvaras av utvecklingsnivåer på jorden. Kan du berätta något om dessa mekanismer?”
Endeliss: ”Visst. Du har bara ett sinne, vare sig du är i Himlen eller på jorden. Du får alltså inte ett nytt sinne när du kommer till Himlen. Du är fortfarande du. Skillnaden är bara att på jorden har du en mindre identitet. Detta beror på att egot har begränsat din varseblivning och till stor del skurit av kontakten med kunskapen. När du dör upplöses egot, och i himlafärden vecklar ditt sanna Själv ut sina vingar. Detta gör att ljuset strömmar in i ditt sinne och befriar dig från skuld och smärta. Utan oro stiger du upp till Guds Hjärta där du får uppleva ljus, kärlek och total frid. Här vilar du en stund. Sedan förs du över till en lämplig nivå i Himlen. Här får du din personlighet tillbaka, och kanske en kropp, även om det inte är en fysisk kropp. Men även om kroppen bara är en mental projektion, så kan den kännas högst verklig.”
(P): ”Men efter att jag har vilat i Guds Hjärta, vem är det som för över mig till en lämplig nivå i Himlen?”
(E): ”Det är du själv. Det sker automatiskt.”
(P): ”Men det måste finnas någon form av bedömning av mig.”
(E): ”Inte alls.”
(P): ”Men hur kan jag då hamna på rätt nivå?”
(E): ”Detta sker genom dina egna tankar. Få människor kan vila i tystnaden och formlösheten i Guds Hjärta mer än en liten stund. Sedan börjar tankar tränga sig på och egot gör sig påmint. Beroende på hur stort ego du har transporteras du automatiskt till den nivå i Himlen som motsvarar storleken på ditt ego.”
(P): ”Betyder det att jag får mitt ego tillbaka i Himlen?”
(E): ”Nej, inte i detta skede. Det är helt omöjligt att ha ett ego i Himlen. I Himlen råder nämligen frid och kärlek. Där finns inget dömande och ingen skuld. Kanske var jag oklar på denna punkt. Vad jag menade var att när tankar uppstår i Guds Hjärta, så skvallrar de om vad för slags ego du har, och hur stort inflytande det har på ditt tänkande. Processen sedan, att transportera dig till lämplig nivå fungerar som magnetism eller resonans: du hamnar på en nivå med samma våglängd som du. Detta betyder att du hamnar på ett ställe där alla har kommit lika långt i sin utveckling som du. Ni är alla rörande överens om allting, tycker om att göra samma saker, och är alltså fullständigt oförmögna att döma varandra. Alla är likvärdiga och bara glädje och kärlek finns.”
(P): ”Men känner jag då till att det finns andra nivåer som jag kunde ha hamnat på?”
(E): ”Nej, inte av dig själv. För dig är detta Himlen och inget annat. Men sedan kommer undervisningen. Då kommer Lärare till din ”värld” och berättar för dig om hur saker hänger ihop och påminner dig om Guds Hjärta.”
(P): ”Men tar ni mig runt på rundvandring i Himlen och visar mig alla nivåer?”
(E): ”Nej, inte om du inte är frälst. Men för alla gäller att vi kan ta dig
ner till astralvärlden. En fullständig rundvandring gäller bara frälsta
och mästare.”
(P): ”Varför är det så?”
(E): ”För att det inte finns någon mening i att förvirra sinnet. Astralvärlden accepteras av alla eftersom den har stor likhet med jorden.”
(P): ”Men borde ni inte ta mig upp till en högre nivå för att sporra mig i min utveckling?”
(E): ”Nej, det är ingen bra idé. Man får aldrig våldföra sig på en Sons
tänkande. Vi kan däremot prata om högre nivåer, och då får du göra dig en inre bild av dem, men vi kan inte ta dig dit bokstavligen. Återigen handlar det om att inte förvirra sinnet i onödan. Det är bättre att hålla sig till vad du har åstadkommit på jorden och vad du har kvar att lära dig.”
(P): ”Okej, jag förstår. Men jag tycker det är lustigt att Lärarna ska
undervisa mig i Guds Hjärta när jag redan har varit där. Tror inte alla i Himlen på Gud?”
(E): ”Naturligtvis tror alla i Himlen på Gud. Och inte bara tror. Alla vet att Gud finns och att de befinner sig i Hans Rike. Men vi berättar om vad Guds Hjärta innebär, och att det är det som är målet för alla själar.”
(P): ”Och detta sporrar mig till att utvecklas ännu mer när jag återföds?”
(E): ”Nej, inte alltid. Somliga uppfattar Guds Hjärta som skrämmande för att de där blir av med sin varseblivning och blir formlösa.”
(P): ”Är det så?”
(E): ”Naturligtvis. Alla är inte lika långt komna i sin utveckling. Somliga måste fortfarande relatera till Gud via symboler och ritualer. En sammansmältning med Honom är de inte redo för.”
(P): ”Och var hamnar dessa individer?”
(E): ”De kommer till astralvärlden, den lägsta av Himlens ”världar”.
(P): ”Det låter väldigt dömande.”
(E): ”I Himlens hierarkier finns inget dömande. Alla är lika älskade och lika mycket värda, oavsett vilken nivå de befinner sig på. Du dömer väl inte ett barn för att det är ett barn?”
(P): ”Nej, i och för sig. Men du sa innan, i samband med tankarna som skvallrade om mitt ego i Guds Hjärta, att jag inte fick mitt ego tillbaka i det skedet. Så jag får alltså tillbaka egot vid något skede i Himlen.”
(E): ”Det är riktigt.”
(P): ”Och vem bestämmer det? Vem ger mig tillbaka mitt ego?”
(E): ”Det är du själv som gör det.”
(P): ”Varför?”
(E): ”Ja, varför hittade Guds Son på egot i begynnelsen?”
(P): ”Det vet jag inte.”
(E): ”Nej, och det är det ingen annan som heller vet, för det är vansinne att vilja ha ett ego.”
(P): ”Men hur går det till?”
(E): ”Å, det är mycket enkelt. Jag ska förklara. Du befinner dig alltså på en plats där alla är lika utvecklade som du, tycker om att göra samma saker som du, och där alla därför uppfattas som fullständigt likvärdiga. Men eftersom du har olösta lektioner med dig från jorden, vilka innebär skuggor i ditt sinne, så kommer de att förr eller senare göra sig påminda. Du lever just nu i ett paradis av fullständig jämlikhet, men jämlikhet är inget som egot kan förstå eller acceptera. Därför uppstår det igen för att protestera och projicera. Du kanske helt enkelt blir ovän med någon av dina bröder och systrar. Detta ger dig vansinnigt mycket skuld, för du säger dig själv att du just har slagit sönder paradiset. Och återigen, liksom i den första separationen, börjar du tro på egot igen. Du börjar tro att du är elak och borde förpassas ur Himlen. Du upprepar alltså separationen igen.”
(P): ”Usch, det är ju fasansfullt.”
(E): ”Ja, det kan man ju tycka. Men din Lärare rycker snabbt in och ställer allt tillrätta – tröstar dig och undervisar dig. Du lugnar dig, blir klartänkt och återigen fylld med frid. Då förstår du att det kanske är hög tid att ta sig an ett nytt uppdrag på jorden. Tillsammans med din Lärare pratar ni igenom saken, och du presenteras för vad som kommer att hända och vad du ska göra i nästa liv.”
(P): ”Och då blir jag ledsen eftersom jag inte vill återfödas?”
(E): ”Inte alls. Ingen blir ledsen. Tänk bara att få möta dem som ska dela resan på jorden med dig. Är inte det underbart?”
(P): ”Får jag göra det?”
(E): ”Ja det får du. Inte alla du kommer att möta, förstås. Det skulle vara omöjligt. Men du får möta de 2-3 viktigaste personerna i ditt kommande liv.”
(P): ”Okej, jag förstår. Och sen då?”
(E): ”Sedan får du bara vänta in det optimala tillfället att återfödas.”
(P): ”Får jag vänta länge?”
(E): ”Det är högst individuellt. Det finns ingen regel för detta.”
(P): ”Okej, jag förstår. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Informationen jag fått är både omfattande och djup. Och du svär på att detta är helt sant?”
(E): ”Jag lovar. Det är helt sant. Som du märker finns det en helt naturlig process i allt, där ingen dömer eller bedömer dig. Det är din egen utveckling som bestämmer allt, hela tiden. All undervisning följer också detta mönster, och du tvingas inte ta till dig något som du inte är redo för. Och hela tiden assisteras du av änglar, och din Lärare finns hos dig så fort du behöver honom eller henne.”
(P): ”Jo, det är sant. Systemet verkar liksom självgående på något sätt.”
(E): ”Du vet att jag har kallat universum för dödsmaskinen? Nåväl, Himlen är kärleksmaskinen.”
(P): ”Det lät fint – även om jag inte gillar maskiner.”
(E): ”Men du tycker om bilar. Bilar är maskiner.”
(P): ”Jo, i och för sig. Det har du rätt i. Men jag gillar fortfarande inte
maskinliknelsen. Det får mig att känna att alla människor bara är kugghjul som ska infogas i ett sammanhang där de förlorar sin fria vilja.”
(E): ”Men detta är elementärt. Inget våld görs på någon – det är kärleken som styr. Om du betänker detta: ett sinne som på jorden bara har kunnat identifiera sig som en kropp, hur skulle detta sinne kunna hantera att bli upplöst i Guds Hjärta? Detta sinne skulle gripas av skräck och frukta Gud. Därför har Faderns hus många boningar, och alla hamnar på en plats där de kan acceptera friden. För dig, till exempel, är frid detsamma som att ge upp varseblivningen, bli formlös och vila i Guds Hjärta; för någon som är mindre utvecklad är frid detsamma som att sitta vid en vacker sjö och fiska. Friden ni känner är densamma, men ändå har du kommit längre i din utveckling. Och detta beror på att du på jorden använde din fria vilja till att sträva efter frälsningen, medan din broder använde sin vilja till att identifiera sig med en kropp och dess njutningar. Ni har båda en fri vilja, men ni applicerade den olika på
jorden och har därför skapat er helt skilda självbilder. Om man rycker ifrån en människa hennes självbild kan hon kollapsa, och detta skapar skräck. För dig som är redo att få självbilden avlägsnad, så godkänner du i frid och befrielse att den läggs åt sidan. Himlen ska inte skrämma någon, och detta är mycket viktigt. Faktum är att det är fullständigt grundläggande. Därför finns det också olika boningar i Himlen, dit alla kommer efter egen vilja, tycke och smak. Alla blir förlösta i Himlen, även om platserna för befrielsen skiljer sig åt.”
(P): Hm?! Det var mycket intressant. Men tack för samtalet.”
(E): ”Tack själv.”